Hoppa till huvudinnehåll

Kulturföreningen Gamla Grebbestad

Konservfabriken

Konservfabriken
S14KGG 001139 - Flygfoto över konservfabriken, 1949.

Flygfoto över konservfabriken, 1949.

S14KGG 001140 - Konservfabriken sedd från havet. Till vänster kan man se varmbadhuset.

Konservfabriken sedd från havet.
Till vänster kan man se varmbadhuset.

S14KGG 001142 - Kryddmästare Gunnar Pålsson kokar lake, 1960-tal.

Kryddmästare Gunnar Pålsson kokar lake,
1960-tal.

S14KGG 001124 - De manliga arbetarna på konservfabriken, 1926.

De manliga arbetarna på konservfabriken, 1926.

S14KGG 001123 - Arbeterskorna på konservfabriken i sina nya förkläden, 1926.

Arbeterskorna på konservfabriken i sina nya förkläden, 1926.

Konservfabriken

Efter att den första konservfabriken i Grebbestad hade brunnit ner 1900, byggde disponent Edvard Nilsson snabbt upp en ny konservindustri vid Böstebo, snett emot Badhusparken. 1901 var nya konservfabriken Fyrtornet klar.

Vägen till ”Konserven” var länge provisorisk och när det var högvatten gick vattnet långt upp mot Stöberget. Konservarbeterskan Stina Hansson har berättat att det kunde vara svårt att ta sig hem om kvällarna. De unga kvinnorna fick kavla upp kjolarna och vada. De äldsta konservarbeterskorna fick lyftas i dragkärror och dras hem av de unga. Ibland var det så illa att de fick räddas med båt.

I början skulle konservarbeterskorna ha med sig egen kniv som skulle vara kort och skarp samt eget förkläde. Arbetsmiljön var urusel. Det var blött, dragigt och kallt. Kvinnorna satt på fasta pallar utan ryggstöd längs ett stort långt bord och fileade fisken. Det var lätt att skära sig på de vassa knivarna. När det hände fick man se till att ha egna trasor att binda om. Ofta ville inte såren läka. Saltet, som användes, frätte så att såren blev större. Ibland blev det varbildning och blodförgiftning.

En dag 1926 kom den kvinnliga disponenten med skyddsombudet tillika riksdagskvinnan Kerstin Hesselgren på besök. Hesselgren ville se hur arbeterskorna hade det på arbetet. När hon fick se vad de använde som förkläden, gamla säckar och egenhändigt gjorda förkläden, blev hon upprörd. Samma år såg hon till att kvinnorna fick ordentliga förkläden som var avsedda för arbetet. Kvinnorna var så lyckliga att de lät fotografera sig allihop iklädda sina nya förkläden.

Männen arbetade med att göra konservburkar i plåt, koka inläggningslagen, efter hemligt recept, så klart! De skötte själva konserverandet.
  Man producerade förutom Grebbestadsanjovis, fiskbullar, rökt makrill i olja, inkokt makrill på burk, fina rensade räkor i lådor, rensad mussla, kokt tonfisk i burk, rensade havskräftor i burk och finskuren lax från Kanada inlagd i olja. Grebbestadsansjovisen var skarpsill som lades direkt i burk och kryddades med lag direkt i burken. Än i dag ses Grebbestadsanjovisen i sin rosa burk i butikshyllorna.

Männen packade burkar och såg till att de beställda varorna kom dit de skulle. C:a 5 miljoner konserver producerades årligen.

När konservarbetarna kom tillbaka från semestern 1956, kunde de flytta in i en ny anläggning i tegel, med alldeles nya moderna lokaler. Konservfabriken i Grebbestad lades ner 1973, då verksamheten flyttades till Kungshamn.

Text till ovanstående bild
Arbeterskorna i sina nya förkläden, 1926
Stående längst bak, från vänster:
Hanna Henriksson, Anna Benggren, ”Bente Hanna på Hagen”, Ester Kjellgren, Stina Hansson, Elvira Stenkvist, Karin Utberg, Elsa Sandberg, Klara Westersund.

Raden nedanför, från vänster:
Amelie Hansson, Augusta Palle, Ebba Gabrielsson, Magda Stang, Signe Eliasson, Astrid Eliasson, Signe Johansson, Elin Benggren, Hanna Mattson, Hilma Månsson, Birgitta Gyllander.

Raden nedanför, från vänster:
Gerda Björk, Vanja Schultz, Hildur Eliasson, Ingrid Johansson, Margit Börjesson, Eva Johansson ”Eva på Mangeln”, Agda Gadd.

Raden längst fram, sittande från vänster:
Hulda Eliasson, Mina Andersson, Hanna Johansson, Oleana (Lejon) Karlsson, Emma Olsson, Bernhardina Sahlberg, Emma Mattsson, Emma Kristensson, Maria Holm.

Stående: Disponent Alma Nilsson. Källa: Hans Hedenklev, Grebbestad 1986.

Hoppa till huvudinnehåll