Header

Välkommen!
Vi hoppas att du kommer att ha glädje av denna utställning. Kanske kommer du att känna igen olika miljöer och personer. Till höger på denna sida kan du bläddra bland utställningens olika teman.

Med utställningen vill vi visa hur det var i Grebbestad på mormors och morfars tid. Vi visar ett urval kopior av foton som föreningen har fått till sitt arkiv.

Många foton är tagna av Ivar Lind, Rune Greby och flera andra privatpersoner.

De äldsta bilderna är från slutet av 1800-talet och de flesta är från tiden mellan 1920 och 1950.

Bebyggelsen

Den första bebyggelsen var mycket enkel. Det var strandsittarna, folk som kom med båt och slog sig ner på bergen och stränderna och byggde upp enkla övernattningsställen.  

Efter hand blev byggnaderna mer permanenta för att till slut bli enkla hus. Enligt skriftliga källor fanns det, är 1610, 16 invånare. Strandsittarna betalade inte något arrende eller hyra för marken till Grebybönderna som ansåg att det var deras mark. Det kom att bli många konflikter.

Med de stora sillperioderna 1650-80 och 1747-1809 ökade befolkningen. År 1760 hade den ökat till 89 personer. Det behövdes folk till arbetena med sillen.

År 1849 beslutades i Svea Hovrätt att Grebbestad var kronostrand. Men den mångåriga fejden mellan Grebybönderna och strandsittarna var inte slut i verkligheten. Det fastställdes aldrig någon klar gräns mellan Greby och kronostranden. Det är först 1909 som tomterna börjar fastställas och mätas upp. Då var invånarantalet högre än 1 200 personer.

Den största utvecklingen av Grebbestad skedde under åren 1840-1910.

Byggnaderna uppfördes i knuttimringsteknik, korsvirkesteknik, knotteknik/restvirke och resvirke. Stora magasin byggdes i flera våningar, kaptenshus i två våningar, enkla hus med ett rum och kök.

Den i dag vanligaste bevarade typen är dubbelhuset från 1880-talet till 1930-talet, byggt i två våningar. I bottenvåningen finns ett kök och tre rum kring en murstock med spis, ugn, kakelugnar. Dubbelhusen kan ha timmer i första våningen och resvirke i andra. De är klädda med träpanel med locklister och dekorerade med många snickerier.

På 1920-talet ritade stadsingenjör Albert Lilienberg från Göteborg, en helt ny plan över östra delarna av Grebbestad. Det blev en helt ny trädgårdsstadsdel bestående av 1,5 plansvillor med små trädgårdar. Detta var på modet vid denna tid.

Grebbestads kyrka invigdes 1892. Den är byggd i röd granit med sten ifrån trakten och efter ritningar av arkitekt Adrian Petterson.

Folkhögskolan byggdes 1886. Dess förste rektorn hette Alfred Ahlström.

År 1900 blev Grebbestad municipalsamhälle och år 1929 köping, vilket betydde att lagar och förordningar påverkade Grebbestads bebyggelse.

Butikerna

Grebbestad var känt redan 1816 som marknadsplats i Norrvikens fögderi.

År 1847 infördes näringsfrihet i Sverige. Nu kunde man köpa och sälja varor fritt. Innan hade handeln varit strikt reglerad.

Det blev vanligt att inreda affär i sin egen bostad. Diversehandel var ett uttryck för affärer med blandat innehåll, allt ifrån smör till stövlar och tapeter.

Släkten Thorén-Pehrson dominerade handeln från mitten av 1800-talet och långt in på 1900-talet. De hade flera diversehandelsaffärer. T.ex. kunde man hos Mikael Thorén, Snappegatan, köpa alla slags varor som behövdes i ett lantbruk. Brodern Johan Thorén, Gisslerödsbacken, sålde manufaktur, konfektion, tyger och kortvaror. Ytterligare en broder, T.D. Thorén, hade bosättningsaffär på Övre Långgatan.

De flesta butikerna låg längs Nedre Långgatan och i närliggande områden. Det fanns specialaffärer som bageri, fiskaffär, charkuteri, skeppshandel, mjölkaffär, m.fl. När man skulle handla mjölk fick man ha med sig sin egen mjölkspann och en liten gräddspann om man ville köpa grädde.

Ernst Torvalds järnaffär, senare Sporrongs, Övre Långgatan 2, byggdes i mitten av 1800-talet. Här kunde man köpa sprängämnen om man hade ett speciellt lämplighetsintyg. Försäljningen bokfördes noga. I handelsboden fanns allt att köpa som behövdes i ett hem och i lantbruket. 

Lotten Anderssons manufakturaffär, Nedre Långgatan 7, låg i det idag rödmålade jugendhuset med gröna snickerier. Här fanns allt inom tyger och sybehör.

Grebbestads Kooperativ, låg på Nedre Långgatan 11. Kooperativa låg innan dess i ett privathus, ett trähus, som brann ner 1929.

Ljungbergs pappershandel och fotoaffär, Nedre Långgatan 43, var byggt år 1922. Ett äldre hus stod på tomten tidigare. Både detta hus och grannhuset hade då ingång från gatan och en liten plantering med staket framför huset.

Gustav Hedemyr hade en speceriaffär, Nedre Långgatan 36. På utsidan fanns en varuautomat. Huset är byggt 1892. Thalia och Lennart Hansson hade charkuteri och diversehandel i bottenvåningen i slutet av 1800-talet och många år in på 1900-talet.

Butiken Möbelhörnan, fanns på Nedre Långgatan 40. Huset var byggt i slutet av 1800-talet. Grebbestads första Konsum fanns här i bottenvåningen, innan Möbelhörnan flyttade in. Här har också funnits telegrafstation.

Nöjen

Det fanns många sätt att roa sig i Grebbestad i vilken ålder man än var. Att leka på gator och gårdar var givet för barn i skolåldern. Därefter var båten och havet ett självklart nöje.
  Vintertid var det spark, kälke, skidor och skridskor som gällde. Lycklig var den som fick åka släde efter häst! Något trevligare är svårt att tänka sig!

Gästgivaregården (Gästis), var ett populärt ställe att träffas på. Att äta en bit mat och dricka snaps och öl var det många som uppskattade. När utbyggnaden Rotundan byggdes blev det populärt att äta i fin matsal och sedan dansa där.

På ”Gästis” fanns också en biograf som först visade stumfilm, där en av systrarna Richthofen, som bodde i Grebbestad, spelade piano till filmen. Gästis revs 1984.

Ibland kom resande teatersällskap som spelade pjäser i Holmbergska huset, där Zackrissons vattenfabrik låg en gång, bredvid Polisstationen, Nedre Långgatan 2. I dag är Holmbergska huset, rivet sedan många år.
  Många av Grebbestadborna var engagerade i teaterstycken som spelades upp på Gästis. På Folkhögskolan uppfördes genom åren många olika pjäser av eleverna där.

Midsommardagen kunde firas med båtutflykt till det populära Otterön. Det var också möjligt att dansa på dansbanan mellan parken och kajen.

På Badortens dag, den andra lördagen i juli, har man sedan 1922 varje år haft karnevalståg, musik och sång i parker och på torg. Ballongförsäljarna som även sålde leksaker var ett spännande inslag för barnen. 

Råsjöllördagen, (Rå dig själv), som infaller sista lördagen i oktober, har en lång tradition. Det var då pigor och drängar kunde byta arbetsgivare och i samband med det och fick lite ledighet. Var man inte upptagen av flyttbestyr, kunde man roa sig i byn.

Föreningen Nytta och Nöje köpte 1899 mark i närheten av kyrkan av Charlotta Johansson. Området fick namnet Charlottenlund och blev snart en mycket uppskattad park dit Grebbestadsborna gick med sina picknickkorgar. Här har kända artister spelat och sjungit i många, många år. Dansbanan har byggts om, till och ut, i takt med tiden. Här har många vänskapsband knutits.

Föreningslivet utvecklades och för fotbollsintresserade fanns och finns fortfarande ett mycket stort intresse. Siljevi blev platsen för Grebbestads IF och fotbollspelandet efter att de spelat på grusplaner på olika ställen, t.ex. Hagavallen i Gissleröd. 

BJK – Bohuslänska Jaktklubben som bildades 1913 finns fortfarande för dem som älskar båtar och sjösport. BJK håller till på Vadskär. 

Konservfabriken

Efter att den första konservfabriken i Grebbestad hade brunnit ner 1900, byggde disponent Edvard Nilsson snabbt upp en ny konservindustri vid Böstebo, snett emot Badhusparken. 1901 var nya konservfabriken Fyrtornet klar.

Vägen till ”Konserven” var länge provisorisk och när det var högvatten gick vattnet långt upp mot Stöberget. Konservarbeterskan Stina Hansson har berättat att det kunde vara svårt att ta sig hem om kvällarna. De unga kvinnorna fick kavla upp kjolarna och vada. De äldsta konservarbeterskorna fick lyftas i dragkärror och dras hem av de unga. Ibland var det så illa att de fick räddas med båt.

I början skulle konservarbeterskorna ha med sig egen kniv som skulle vara kort och skarp samt eget förkläde. Arbetsmiljön var urusel. Det var blött, dragigt och kallt. Kvinnorna satt på fasta pallar utan ryggstöd längs ett stort långt bord och fileade fisken. Det var lätt att skära sig på de vassa knivarna. När det hände fick man se till att ha egna trasor att binda om. Ofta ville inte såren läka. Saltet, som användes, frätte så att såren blev större. Ibland blev det varbildning och blodförgiftning.

En dag 1926 kom den kvinnliga disponenten med skyddsombudet tillika riksdagskvinnan Kerstin Hesselgren på besök. Hesselgren ville se hur arbeterskorna hade det på arbetet. När hon fick se vad de använde som förkläden, gamla säckar och egenhändigt gjorda förkläden, blev hon upprörd. Samma år såg hon till att kvinnorna fick ordentliga förkläden som var avsedda för arbetet. Kvinnorna var så lyckliga att de lät fotografera sig allihop iklädda sina nya förkläden.

Männen arbetade med att göra konservburkar i plåt, koka inläggningslagen, efter hemligt recept, så klart! De skötte själva konserverandet.
  Man producerade förutom Grebbestadsanjovis, fiskbullar, rökt makrill i olja, inkokt makrill på burk, fina rensade räkor i lådor, rensad mussla, kokt tonfisk i burk, rensade havskräftor i burk och finskuren lax från Kanada inlagd i olja. Grebbestadsansjovisen var skarpsill som lades direkt i burk och kryddades med lag direkt i burken. Än i dag ses Grebbestadsanjovisen i sin rosa burk i butikshyllorna.

Männen packade burkar och såg till att de beställda varorna kom dit de skulle. C:a 5 miljoner konserver producerades årligen.

När konservarbetarna kom tillbaka från semestern 1956, kunde de flytta in i en ny anläggning i tegel, med alldeles nya moderna lokaler. Konservfabriken i Grebbestad lades ner 1973, då verksamheten flyttades till Kungshamn.